Stötboden

Fordom, när läkemedel tillverkades på apoteken, inköptes läkemedelsråvarorna i regel obearbetade, i den mån de inte odlades i apotekarens egen örtagård1). Oavsett ursprung eller art måste råvarorna findelas till pulver av föreskriven finhet genom hackning, malning eller krossning och efterföljande siktning innan de kunde användas i läkemedelstillverkningen.
Detta var ett tungt arbete som spred damm och buller, och för att inte störa verksamheten i officinen förlades det därför gärna till en avskild "stötbod" i något gårdshus.

  Om detta kan man läsa i "En gammal apotekares minnen" från 1927.

   I museets stötbod kan man följa utvecklingen från enkla hackknivar och hacktunnor till elektriska slagnäs- och kulkvarnar, se på siktar från olika tider och skrämma små barn med dånet från en fjäderavlastad järnmortel, lik den här avbildade (ur f:a Axel Kistners katalog 1933).

1) Gustaf III:s hovapotekare Johan Christian Georgii (1721 - 1781) hade t.ex. en stor apoteksträdgård på Ladugårdslandet i Stockholm, beskriven bl.a. i "Apotekaren och hans hus" (sid. 31ff) av Eva Bergström, Apotekarsocietetens förlag, Stockholm, 1991.